Aldrig varit i ett förhållande 30

Jag har bott både i kollektiv och varit inneboende, så jag vet att det är ok att bo med andra. Älskar sex och tycker om sällskap. Jag har också en son (resultat av ett längre kk förhållande). Jag har aldrig utsatts för några övergrepp och de flesta uppfattar mig som öppen och en person som är lätt att komma nära. Har själv varit i ett förhållande tidigare, ca 15 år då, är singel nu! ... 13 Apr 2020, 15:16. Nope, aldrig varit i en. Anmäl; Asstriid. 13 Apr 2020, 15:32. Har du varit i ett förhållande i 15 år? Anmäl ... (12) Fredag 19 Jun, 12:30. fritid, Aktiviteter, förening, Google av Skolsatsaren. Vilka fåglar har ni upplevt som aggressiva? ... Han hade aldrig haft ett förhållande berättade han. De flesta i den åldern har ju haft något förhållande men vissa inte och vissa har ju valt själva att ha det så. Nu blev det bara en dejt för oss då han blev lite jobbig och sms:ade ibland på natten när han var full och ville komma hem till mig och 'hälsa på'. Om du aldrig har någonsin varit kär, då har du aldrig varit hjärtbruten. Du har fortfarande den här vackra utsikten över världen och människorna, inte något missnöjd missnöje och bitter förakt. Du lever livet med ren glädje och förtroende, och livet för dig är vackert, även om du aldrig har varit kär eller i ett förhållande. Om du aldrig varit kär, har du aldrig varit hjärtskär. Du har fortfarande den här vackra utsikten över världen och människorna, inte något tråkigt missnöje och bittert förakt. Du lever livet med ren glädje och förtroende, och livet för dig är vackert, även om du aldrig har varit kär eller i ett förhållande. De få gånger jag har vågat stöta på en tjej över huvud taget så har jag varit så full att jag aldrig lyckats slutföra något i sängen. Det är ett stort problem för mig, inte minst socialt. Det gör att jag har inte vågar stötta på personer av motsatt kön och därmed har jag aldrig haft ett förhållande. Jag är i alla fall i ett 'stängt' förhållande eller vad man ska kalla det. Har aldrig varit i ett öppet förhållande eller polyamoröst förhållande, men har länge funderat på det och jag tror nästan det är så jag måste ha det. Eller så behöver jag vara singel ett tag, jag vet inte. Jag har aldrig varit i en kärleksrelation. ... Pink Nikihe 30 jun, 2017 kl. 19:32. ... dejtade killar från olika dejtingsidor men tröttnade när inget av dom gav mig ett förhållande. Slutade leta och bestämde mig för att det är rätt kul att vara singel, levde loppan och tog bort alla dejtingappar. ... Aldrig har jag ångrat någonsin att ha varit i ett förhållande med någon. Aldrig har jag skrek på en främling. Aldrig har jag någonsin sjungit i en karaokebar. Aldrig har jag någonsin gått på ett datum bara för att skada en annan person. Jag har aldrig försökt stjäla någons partner. Smutsiga Jag har aldrig frågor. Låt oss prata ...

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/RRn91a/talang-2020-aik -Mer om Ungdoms Akademin och talanger.

2019.12.03 13:15 RoshansAegis https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/RRn91a/talang-2020-aik -Mer om Ungdoms Akademin och talanger.

FOTBOLL 2019 är över – 2020 står för dörren.
Vilka unga spelare slår igenom i allsvenskan redan nästa år?
Per Bohman och Robert Laul har granskat storklubbarnas akademier och talangarbete.
Dags för: AIK.
Leif Karlsson och Johannes Wiklund. FOTO: PRIVAT OCH BILDBYRÅN AKADEMIANSVARIG: Sportbladet har talat med två nyckelpersoner kring AIK:s ungdomsfotboll.
Leif Karlsson är en levande legendar i AIK-kretsar och spelade hela karriären i sin moderklubb innan han blev ledare i föreningen. Efter många år som målvaktstränare har Karlsson varit högste ansvarig och sportchef för ungdomsverksamheten sedan 1997.
Johannes Wiklund är akademichef i AIK. Han har arbetat i föreningen sedan 2007 och haft många olika roller inom ungdomsfotbollen. Wiklund har en bakgrund i pedagogiken och utbildade sig till lärare innan han lockades över till fotbollen av Leif Karlsson.
– Det är typiskt AIK. Vi vill ha kontinuitet i föreningen och kollar alltid internt innan vi letar externt om vi ska fylla en roll. AIK är duktiga på att ta hand om de resurser som finns, säger Wiklund.
– Kolla bara på Björn Wesström, Rikard Norling, Patric Jildefalk, Tobias Ackerman, Henrik Jurelius, och många andra som tagit sig allt högre upp genom föreningen, säger Karlsson.
AIK sticker ut bland storklubbarnas akademiverksamheter. Sedan 2017 tillbaka har föreningen valt en ny väg för sin ungdomsfotboll. AIK sysslar inte längre med tidig selektering, värvar inte unga spelare från andra kommuner och skyr professionalisering av de yngsta lagen. Upp till tolv år är målet att ledarna ska vara fotbollsföräldrar. Ungdomsverksamhetens nya inriktning har vetenskaplig grund och AIK har anställt två forskare som är specialiserade på ungdomsfotboll.
– Är det något det här samarbetet kan medverka till så är det att inte falla för tidig selektering och att inte värva barn från varandra. Om du tittar utifrån ett lite större perspektiv är det orimligt att det fått förekomma och får förekomma på det sättet som det gör... För vi tror inte att åttaåringar, nioåringar och tioåringar mår så bra varken av att bli utvalda eller bortvalda, sa Leif Karlsson nyligen i en uppmärksammad text i Sportbladet.
Johannes Wiklund fyller i:
– Det finns en del som skiljer ut oss. Vi gör inte uttagningar av åttaåringarna för att hitta de bästa till P9-laget. En annan sak är att vi inte förhåller oss så mycket kring vilka sportsliga resultat våra yngre lag presterar i förhållande till andra ungdomslag. Det är inte viktigt för oss i utvecklingen av ungdomar.
AIK är inte oroliga för att duktiga spelare försvinner från deras akademi för att i stället gå till andra i Stockholm som är mer professionaliserade i yngre ålder. Den typen av farhågor har diskuterats inom föreningen, men Leif Karlsson slår fast:
– Vi ska och kan fostra lika många a-lagsspelare som tidigare om inte fler.
AIK:s P16-lag i finalen mot Malmö 2019. FOTO: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN STJÄRNOR (enligt Sef:s akademicertifiering): AIK:s akademi har fem stjärnor. Föreningen är mycket positiv till certifieringen och har tagit aktiv del av dess utformning.
– Vi har varit en del av arbetsgruppen som utvecklat certifieringsdokumentet, säger Leif Karlsson som menar att det professionaliserat verksamheterna.
– Det har höjt standarden för de 32 Sef-klubbarna och de ytterligare runt 30 klubbarna som är med i nätverket.
EKONOMI: I AIK betalar ungdomarna i akademin 15 000 kronor per år för att få delta i verksamheten. För spelare som inte är med i akademin är avgifterna lägre.
– Men då ingår precis allt. Det kan inte bli dyrare. Har man flera barn i verksamheten så är maxtaket 20 000 kronor, säger Leif Karlsson.
Vad händer om en av era 14-åringar inte kan betala över tusen kronor i månaden för att spela fotboll?
– Det är väldigt uttalat i AIK att ingen ska slås ut av ekonomiska skäl. Det blir ett resonemang med föräldrarna för att höra hur vi kan stötta. Det finns dessutom ett par goda mecenater runt om AIK som velat ge pengar just för att hjälpa den typen av ungdomar, säger Johannes Wiklund.
Kommer folk och säger så: ”Vi har inte råd” – eller slutar de bara?
– Det är det svåra. Det är förstås känsligt. För några år sedan hade nog AIK svårare att komma ut med budskapet om att vi gärna hjälper till. Då kom det kanske bara en faktura som skulle betalas. Nu har vi bättre avbetalningsplaner och så vidare, säger Wiklund och fortsätter:
– Men ambitionen är att kostnaderna ska sänkas i längden. Det finns inget egenvärde att det ska kosta just 15 000.
AIK är förtegna om vad akademin kostar föreningen varje år.
– En del av akademin ligger dessutom inom AIK AB så sådana uppgifter får vi inte lämna ut, säger Leif Karlsson.
Enligt Sportbladets uppgifter är kostnaden för verksamheten jämförbar med övriga storklubbar i allsvenskan, vilket brukar vara runt 10 miljoner kronor per år. Dessutom är Leif Karlsson – efter försäljningar av spelare som Robin Quaison och Alexander Isak – trygg i att akademin inte är en förlustaffär.
– Det är förstås en plusaffär. Vår uppgift är att fostra spelare till a-laget. Det kommer inbringa pengar till AIK i längden. Akademin är självförsörjande över tid vilket både är inspirerande och skönt.
FOTO: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN MÅLSÄTTNING/VISION: AIK har som mål att fostra 1–2 spelare per år till a-laget.
– Två spelare är riktigt bra. En spelare är godkänt. AIK jobbar med olika kvoter med seniortruppen. Några från den egna akademin, några från Stockholm, några hämtade från hela Sverige och så ett par utländska namn. Vi ligger bra till med det målet, säger Leif Karlsson.
Visionen är tydlig och den går att hitta i ungdomsfotbollens egen verksamhetsplan för 2019.
”Nordens ledande fotbollsklubb för utveckling och fostran av unga spelare och ledare – hur man än mäter”.
SPELMODELL: Det finns principer för hur ungdomslag i AIK ska spela, men inga bestämda formationer eller system.
– Lagens tränare får inte på egen låda ha massa idéer om hur fotboll ska se ut. Vi har en utbildningsplan som visserligen är rätt decentraliserad, men bara faktumet att man har en sådan tyder ju på att det är ett centralt dokument. Där talar vi om spelets principer snarare än om lagen ska spela med tre- eller fyrbackslinje, säger Johannes Wiklund.
Vad kan det vara för principer?
– Ett exempel är huruvida vi vill ligga högt eller lågt i försvarsspelet när vi utbildar spelare. Och när gör vi vad? Ett annat exempel är behoven av markeringsinslag i utbildningen av unga spelare. Vi vill vara skickliga på det vilket jag upplever är ovanligt inom svensk ungdomsfotboll. Men om inte spelarna lär sig det tidigt så klarar de ofta inte av det på seniornivå. Det är svårare att lära ut markeringsspel till 18- och 19-åringar som bara jobbat med positionsspel/zonförsvar än vice versa..
Ungdomslagen behöver inte använda samma formation som a-laget.
– Akademin handlar om utbildning. Om ungdomarna ska göra som a-laget, och sedan byter a-laget... vad händer då? Rikard kom in med 3–5–2 i ett AIK där 4–4–2 suttit i väggarnas sedan Stuart Baxter tränande laget. Ju äldre akademispelarna blir desto mer behöver de förberedas för hur a-laget spelare, säger Leif Karlsson.
Wiklund fyller i:
– Vi är övertygade om att det mest utvecklande är att träna individen i spelet fotboll, inte på en enskild spelmodell. Då blir du för låst i din utvecklingsmiljö. Kanske blir de inte tillräckligt flexibla som vuxna.
Samtidigt menar akademichefen att det finns undantag.
– AIK har spelat med wingbacks de senaste åren och det är en speciell position. Vi har därför valt att U19-laget spelat 3–5–2 de senaste åren för att det passar bättre i det fallet.
INTERNATIONELLA SAMARBETEN: AIK har de senaste åren arrangerat välrenommerade Lennart Johansson Academy Trophy. Europas storklubbar skickar varje år sina ungdomslag till Solna för att mötas i högkaratiga matcher. Tack vare arrangörskapet har AIK fått till ett intimt samarbete med FC Barcelona, som vunnit turneringen många gånger.
– Vi har ett fördjupat och verkligt samarbete och en dialog med Barcelona. När vi byggde upp vår barn- och ungdomsverksamhet tog vi in riktiga forskare till vår avdelning för forskning och utveckling. Där har vi dialog med Barcelona och pratar med deras utvecklingschef och metodologiavdelning. Det är ett tätt samarbete med deras representanter, säger Leif Karlsson och fortsätter:
– Det är förstås extraordinärt att få ha det med Barcelona. Vi träffar deras akademichef och utvecklingschef och diskuterar hur respektive förening jobbar. Det är ett utbyte på lika villkor.
POJK- OCH UNGDOMSLANDSLAGSSPELARE 2019: Omorowa. FOTO: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN P15: Richie Omorowa
Pergel, Ayari, Olsson, Tesfai Negash. FOTO: BILDBYRÅN P16: Hampus Pergel, Yasin Ayari, Holger Olsson, Noah Tesfai Negash
Sundgren. FOTO: PÄR OLERT / BILDBYRÅN P17: Robin Sundgren
Larsson. FOTO: ANDREAS SANDSTRÖM / BILDBYRÅN P18: Julian Larsson
FOTO: KRISTER ANDERSSON / BILDBYRÅN P19: Samuel Brolin
Hussein. FOTO: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN U21: Bilal Hussein
Totalt sett har 22 killar och 16 tjejer från AIK varit med i olika landslagssamlingar under 2019, berättar Johannes Wiklund.
Vad betyder det för AIK att fostra spelare till ungdomslandslagen?
– Det innebär att förbundskaptenerna bedömt att våra spelare är tillräckligt bra. Men det gör egentligen vare sig från eller till för vår verksamhet. Det är förstås kul för ungdomarna som får chansen i landslaget. Det är en god erfarenhet. Att möta Ukraina eller Danmark är såklart något extra, säger Johannes Wiklund och fortsätter:
– Men det är också en ganska ytlig bedömning av en spelare. Över tid så är det värt lika mycket som ett sandkorn på stranden, tycker jag.
VARFÖR SKA MAN VÄLJA AIK:S AKADEMI? – AIK har under lång tid visat att vi är en klubb som väljer att premiera och värdera våra egna spelare. Vi har en lång rad spelare som visat det de senaste åren. 1–2 per år får chansen i a-truppen och klubben satsar så länge de är konkurrenskraftiga. Det finns också en klubbidentitet där vi har a-lagstränare och personal runt laget som värnar om kontinuiteten kring att satsa på egna spelare för att få en långsiktigt hållbar utveckling. Jag kan också säga att våra tränare och utvecklingschefen i akademin håller väldigt hög klass. De har kunskaperna, perspektiven, kompetensen och erfarenheten. Dessutom forskare som hjälper till att ta fram vår utbildning. Vi lär helt enkelt ut spelet fotboll väldigt bra, har en kvalitativ bemanning och en väl markerad koppling till a-laget, säger Leif Karlsson.
Akademichef Johannes Wiklund har ett annat perspektiv.
– Allt det Leif säger stämmer jag och jag håller med. Men samtidigt skulle jag aldrig sälja in vår verksamhet och berättar varför föräldrar och barn ska välja AIK. Det finns fler nackdelar än fördelar med det. I stället presenterar jag vår verksamhet, berättar vilka värderingar vi har, vad vi sysslar med och varför. Berättar om vår värdegrund, uppförandekod och ansträngningskod. Hur beter vi oss och hur mycket anstränger vi oss i vardagen? Om värderingarna och de andra faktorerna passar båda parter, ja då kanske man ska spela i AIK. Men delar man inte de värderingarna så kanske man ska spela på ett annat ställe. Men jag kan säga att i AIK har man extremt bra förutsättningar som ungdomsspelare.
TALANGER FÖDDA -02 (eller senare): Strannegård. FOTO: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN Tom Strannegård, mittfältare, 17
Tom Strannegård gjorde stor succé för AIK i den avslutande cupmatchen i november och skrev någon vecka senare på ett kontrakt med a-laget.
– Tom är likhet med många andra som kommer upp i a-laget väldigt duktig på att ta ansvar för sin egen utveckling och sitt eget fotbollsspelande. Sömn, kost och skolan. Som fotbollsspelare är han kvick, har en fin vänsterfot och ett mycket bra rörelsemönster på planen. Det märks att han är fostrad centralt i planen. Om han har läst Andreas Alms bok om spelförståelse så måste han ha memorerat den, säger Johannes Wiklund.
Holger Olsson, mittfältare, 16
Det finns mängder av ungdomslandslagsspelare i AIK, men 16-årige Holger Olsson nämns som ett särskilt intressant namn. Tränar och spelar med flera år äldre spelare och är bofast i sitt landslag. Beskrivs som ytter men även anfallare.
– Vi vill inte uttala oss om enskilda ungdomsspelare och sprida bilden av enskilda stjärnor, säger Johannes Wiklund som dock gör undantag för spelare som redan tillhör a-laget.
UTLANDSFLYTTAR: – Det händer inte så ofta. Vi är väldigt tydliga om vår arbetsmodell. Det är dock bara spelaren och spelarens föräldrar som bestämmer vad de ska göra. Vi är generösa och om någon vill åka på provspel utomlands får de förstås göra det. Det säger vi inte nej till. Däremot har vi ingen affärsverksamhet med unga spelare och vill inte ha handel med omyndiga personer, säger Johannes Wiklund.
Leif Karlsson:
– Det finns förstås spelare som gått utomlands tidigt och varit lyckosamma. Vissa har nått landslaget. Men det finns många fler exempel på ungdomsproffs som fejdar ut och helt försvinner från fotbollskartan.
Tom Strannegård och Eric Kahl. FOTO: BILDBYRÅN GENOMBROTTET 2020 Tom Strannegård är AIK:s mest hajpade unga spelare och har alltså belönats med ett a-lagskontrakt. Efter debuten mot Enskede i cupen i november var folk runt föreningen och supportrar lyriska. Strannegård (född 2002) är den tonåring, bortsett från redan etablerade Bilal Hussein, som ligger absolut närmast allsvenskt spel.
– Han har jävligt roligt när han spelar fotboll och jag kan förstå att folk blir glada av att se honom på planen. Det smittar av sig på samma sätt som Ronaldinho gjorde när han var i Barcelona – inga som helst jämförelser i övrigt. Det vore ett för stort ok att bära, säger Johannes Wiklund och fortsätter:
– Han har en väldigt hög ansträngningsgrad i sitt spel. Han jobbar så väldigt, väldigt hårt och springer extremt mycket. Samtidigt är han väldigt påkopplad. Sedan är det speluppfattningen som sticker ut. Han liknar Robin Quaison på det sättet att han liksom glider fram längs planen. Det är spelare som man bara vill spela in på i offensiva ytor.
Eric Kahl, född 2001, flyttades upp till a-truppen i höstas. Kahl är vänsterback/wingback och är känd för att flyga fram längs kanten.
– Han kan spela även centralt men håller mestadels till längs vänsterkanten. Han är tillräckligt bra för att konkurrera med spelarna i a-laget. Var man än sätter Kahl på planen så är det en anfallsinriktad spelare med väldigt spetsiga offensiva egenskaper. Otroligt snabb både med och utan boll.
Samuel Brolin, född 2000, är sedan en tid tillbaka bofast i a-truppen. En före detta styrelseledamot beskriver Brolin som en ”större målvaktstalang än Oscar Linnér”. Brolin är tre år yngre än Linnér och får i lugn och ro utvecklas bakom AIK:s förstemålvakt.
– Han har uppenbara styrkor som passar en målvakt. Samuel är lång och har musklerna på fördelaktiga ställen, dessutom oerhört målmedveten, säger Wiklund.
Förre målvakten Leif Karlsson fyller i:
– AIK valde ju att satsa på Oscar Linnér för tre år sedan. Det ansågs vågat då men har visat sig vara ett bra beslut. Samuel påminner om Oscar. De är i samma storlek. Samuel är också väldigt bra med fötterna vilket ju är väldigt bra i den moderna fotbollen. Med rätt matchning har vi en blivande a-lagsmålvakt här. Det är också bra att han är tre år yngre än Oscar eftersom det ger ett bra åldersintervall
submitted by RoshansAegis to AIK [link] [comments]


2018.04.26 20:44 Intepiratpartiet Framtida val

Jag tycker politik i alla former och länder saknar bland de två viktigaste saker som finns, objektivitet och progressivitet. Förmågan att se och bedöma något ur sitt objektiva värde och våga vara progressiv när det är rationellt att vara det.
 
Jag tror också att vi missar använda dagens teknik för att bygga det samhälle vi vill ha.
 
Vi kan börja med det område som många har starka åsikter om, av naturliga skäl. Ekonomi.
 
Jag ser det som att den ekonomiska biten i huvudsak består av din privata ekonomi i nutid/framtid och samhällets ekonomiska förutsättningar att effektivt bygga det samhälle vi vill ha.
 
En betydande del av din inkomst, för dig som har jobb, går till skatt. Många kan få en hel del över med t.ex en halverad skatt. Men lägre skatt behöver inte betyda ett sämre samhälle. Ett steg mot det är att använda samma principer och filosofi i vad man än designar i samhället.
 
Vi kan spara en stor del av skatt på flertalet saker. Jag här nämligen varit på tillräckligt många myndigheter för att känna till hur många av de förbrukar betydligt mer pengar än de behöver, i produkter, tjänster och projekt, som de vet sig egentligen inte behöva, för att se till att aldrig minska i storlek eller förlora pengar i lägre kommande budgetar. Detta gäller bland annat Skatteverket, Polismyndigheten och Försäkringskassan. Detta kan kontrolleras och förhindras av en ny tillsynsmyndighet, och kan göras i en övergångsperiod utan att statligt anställda blir av med jobbet eller att effektiviteten försämras på grund av det.
 
En annan stor skattefaktor är legalisering av Cannabis. Jag kommer tillbaka till det. Men detta hör dock enbart till en rationell narkotikapolitik och har inget med skatteintäkter att göra. Men jag nämner den eftersom den ekonomiska aspekten är värd att vara glad över. Holland, ett nästan hälften så stort land, genererar ca 5 miljarder kronor i skatteintäkter från Cannabis. För att inte tala om alla andra ofarliga droger som kan vara aktuell för legalisering.
 
Vi måste också komma ihåg att många människor vill utvecklas och ha mer. Om staten blir en begränsade faktor så kommer många människor protestera och eventuellt avsätta makten. Detta är viktigt att förstå i allt. Bland annat när vi designar regelverk och ekonomiska förutsättningar för modern lyx som t.ex transport.
 
Idag finns det enormt många sätt att transportera sig på. Cykel, bil, tåg, buss etc. Människor vill ha ett bekvämt sätt att transportera sig på, eftersom en stor del av mångas tid består av transportering, för att inte tala om de som har småbarn. Med skatteintäkter så det räcker kan vi sänka skatten och ge folk mer pengar. Med rationell och märkbar subvention av miljövänlig transport kan vi ge människor bekväm och snabb transport när de behöver. Dagens elfordonspremier kan höjas för bil och cykel. I Stockholm kommer många fram snabbt med cykel och andra bekvämt med bil. Cyklar i alla typer och elbilar bör då, rationellt sett, vara betydligt billigare.
 
Vi bör satsa pengar på innovativa idéer och koncept för framtida transport, och skattesubventionera industrings framtagande av nya typer av transport. Det finns idéer kring Skyline liknande banor, fast en small MC-bana för snabb och enkelt transport med ytterst lite avtryck på miljö.
 
Vi måste börja nyttja informationsteknik mot samhällsdata bättre. Vi kan bli en global förebild när det kommer att använda bygga logik av data om människor. Vi kan ha framtidens medborgarportal där människor bidrar med data om sig själv när de anser något vara fel, orättvist etc Med hjälp av informationsteknik som business intelligence/data mining, kan vi fånga upp riskgrupper av alla typer i samhället. Man bör även använda denna data för att presentera statistik och verkligheten om samhället. Då kan vi tillsammans bygga statliga institutioner som förstår människors behov och problem innan vi anpassar lösningar.
 
Nationella institutioner världen över fallerar ofta med problemlösning för att de glömmer bort att förstå, ur ett mänskligt perspektiv vad en individens problem är, innan de försöker anpassa lösningar.
 
Den låga tillgången på bostäder är ganska extrem. I många städer så är det ganska svårt för unga vuxna att flytta hemifrån. Vi måste förändra regler för andrahandsmarknaden helt och göra det enkelt att hyra ut sin bostadsrätt, och igen, ge skattesubventioner åt privatpersoner, om de erbjuder längre kontrakt. Samt skattehöjningar för personer som tar ut högre hyror.
 
Vi bör ge skattesubventioner åt företag, som tack vare att många anställda jobbar på distans, har små kontor i förhållande till sin personalmängd. Detta kan vara ett av sätten att få bort stora koncentrationer av människor på få områden samtidigt som företag tar mindre plats från bostäder.
 
Dagens teknik för distansjobb finns idag. Och gör man detta kommer även en allt större del av Sveriges befolkning som av psykiska/neurotiska skäl inte kan arbeta, kunna komma in i arbetsmarknaden och bidra. Människor på det autistiska spektrumet är en stor del av dessa.
 
Vi kanske gemensamt kan komma överens om att staten ska vara en moralisk guideline. Det är bland annat ett sätt att förtjäna respekt nationellt och globalt. Det kan vara en viktig faktor för att inspirera och argumentera för ett delat ansvar mellan EU-länder.
 
Vi bör förstå att konstiga frustrationer och känslor är naturliga och spontana. Detta är bland annat en bidragande faktor till att mycket av dagens plattformar för politisk debatt är destruktiva(Sociala medier och många andra etablerade kanaler.)
 
Narkotikapolitik. Detta är ganska glasklart för mig. Men här handlar det för många om, till en stor del, inarbetade tankar om att det är "farligt" och "dåligt". Cannabis började förbjudas och kriminaliseras av en rad olika länder i mitten på 1800-talet då det mest förekom bland slavarbetare. USA förbjöd det på 30-talet varpå det spred sig till stora delar världen. 1961 antog FN sin konvention om narkotika. 1962 antog Sverige Narkotikaförordningen.
 
Forskning kring Cannabis visar att det är medicinskt i många fall och inte är farligt. Det kan hjälpa mot många sjukdomar, där framförallt andra cannabinoider än THC, till exempel CBD, är väldigt potent på en rad olika sätt, till exempel anti-inflammatoriskt.
 
För människor med psykiska sjukdomar så kan sjukdomen förvärras eller träda fram tidigare.
 
Men hur jag än vrider och vänder på det, vilka frågor, tanker eller åsikter jag än hör, så förstår jag inte varför man skulle vilja kriminalisera droger.
 
Jag skulle gärna vilja höra fler argument emot detta. Alla den oro jag hört om att människor ska fastna i farliga missbruk, har jag inte funnit vetenskap eller statistik som stöder. Tvärtom, de talar emot detta argument.
 
Det är väldigt omänskligt att försätta med dagens narkotikapolitik. Många känner inte till att människor lider av detta idag. Dagens kriminalisering gömmer vissa problem från att bli synligt för många.
 
Egentligen handlar det enbart om rätten att välja vad man vill så länge det inte skadar någon. Vilket också är grunden till varför man bör legalisera prostitution, och skydda bägge parter.
 
Det finns en överliggande risk att vissa yrkesgrupper börjar försvinna i förmån för automatiserad/mekanisk arbetskraft i framtiden. Då kanske en högre beskattning på automatiserad arbetskraft för att finansiera medborgarlöner är en metod för att lindra de negativa konsekvenserna.
   
Detta är nog inget jag kommer höra under valet 2018. Men det är min förhoppning om vad man bla pratar om i framtida val.
submitted by Intepiratpartiet to svenskpolitik [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


ENSAMMA I ETT LAND VI ALDRIG VARIT I  Vlogg Welcome Home #2 PRANK & WHAT'S IN MY MOUTH CHALLENGE Att vara statist Björn Ranelids bästa författartips - Malou Efter tio (TV4) ALDRIG VARIT SÅ RÄDD! (kollar på spökjakten) Jag har aldrig var't på snusen NASA: 'Har aldrig varit i rymden' Intervjuar Fulla Människor  Singel eller Förhållande? Aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv... (Började gråta)

Om otrohet och öppet förhållande Relationer iFokus

  1. ENSAMMA I ETT LAND VI ALDRIG VARIT I Vlogg
  2. Welcome Home
  3. #2 PRANK & WHAT'S IN MY MOUTH CHALLENGE
  4. Att vara statist
  5. Björn Ranelids bästa författartips - Malou Efter tio (TV4)
  6. ALDRIG VARIT SÅ RÄDD! (kollar på spökjakten)
  7. Jag har aldrig var't på snusen
  8. NASA: 'Har aldrig varit i rymden'
  9. Intervjuar Fulla Människor Singel eller Förhållande?
  10. Aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv... (Började gråta)

3:30 50+ videos Play all Mix - Jag har aldrig var't på snusen YouTube Bengt Sändh & Finn Zetterholm Vi Har Aldrig Vatt På Snusen Stockholm Kulturhusets Tak 120711 - Duration: 4:25. Jag har varit på statistjobb sedan 2011 och det kan verkligen vara ett roligt extraknäck! För er som inte vet vad det är, hoppas jag ni kan få lite tips. För er som vet vad det är, hoppas ... Malou Efter tio i TV4 från 2015-09-30: 'Ordet har aldrig varit viktigare än nu.' Det menar Björn Ranelid i ett samtal med Malou von Sivers i Malou efter tio. Ranelid ger råd och tips i hur du ... Published on Apr 30, 2019 Bryan (Aaron Paul) och Cassie (Emily Ratajkowski) lever i ett förhållande som knakar i fogarna efter att Cassie har varit otrogen mot Bryan. Idag är vi i staden Gdansk, vi turistar oss, åker till en sandstrand och Jag och Ale blir lämnade ensamma ett tag. Tryck på gilla om ni tyckte om videon, så vet jag! OCH Så får ni inte ... I detta avsnitt så tar vi reda på ifall man ska vara singel eller i förhållande. Detta är vad folket svarade.. ... 30. Marcus möter ... Så får ni ett livslångt förhållande att fungera ... Aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv... (Började gråta) ... - Duration: 12:30. Falken 159,347 views. 12:30. Avsnitt 12, säsong 1 ... JAGADE I ETT ÖVERGIVET MENTALSJUKHUS - Duration: ... Om jag hade fått beskriva mig själv med ett ord i Spökjakten så hade det varit ''rädsla''. För övrigt rugigt kul att få medverka! In här för spökjakten: http... Vad NASA själv säger i videons sekvenser är att de aldrig varit i rymden. Det har alla med IQ över en spiritist insett för länge sedan. ... så han har nu målat in sig i ett mörkt hörn ... HAR JAG VARIT OLAGLIG? ... 10 saker du ALDRIG ska BLANDA ft ... 10 SJUKT SKRÄMMANDE FAKTA OM DISNEY - Duration: 12:58. Gordon Dewoon 413,683 views. 12:58. ÖVERNATTAR PÅ ETT BADHUS ...